ibland blir jag så jävla besviken på mig själv, jag lovar att inte göra saker som jag sedan gör, men visst det gör väl alla ? tex att inte äta mer godis eller springa mer. Men jag lovade mig själv, eller jag försökte iaf att hålla mitt löfte för att slippa oroa mina föräldrar och folk som visste vad jag gjorde.

Jag förökte äta riktigt tugga maten ordentligt, det gjorde jag men sen så blev det för mkt och jag såg på mig själv och vägde mig och då blev det för mkt.   Jag visste nog inte riktigt vad jag höll på med fören skolsjöterskan påpekade min vikt, då blev det mera allvar i det hela. Jag jämförde alla med mig och jag kände mig hopplös ett tag blev det så allvarligt att jag bara ville dö, på riktigt.

Men jag tänkte på alla personer jag älskar som jag skulle göra besvikna. Jag fick gå till kuratorn och jag hatade att vara där, ännu värre blev det när mamma fick reda på allt och hon skulle med dit, dom ringde till bup sen och ville att jag skulle börja där, min första tanke när jag skulle dit var att dom skulle ta in mig på psyk, men det blev nästan värre jag var tvungen att väga mig där. Det kankse inte låter så farligt? men när flera personer står och kollar och ska snacka om din vikt så känns det hemskt. Och när man gått upp i vikt så frågar dom hur det känns och man blir tvungen att svara bra fast egentligen vill du bara skrika och säga att dom kan dra åt helvete med allt det här!

Men det var inte vikten som störde mig mest, det var när jag såg min mina ben börja få fett och kroppen blev större som jag fick panik. Jag fattade inte vad dom gjort med mig, så jävla fet blev jag! Min vikt gick upp och ner den tiden ibland höll jag upp ett tag men sen tappade jag kontrollen.

Efter ett tag förstog jag att jag inte kunde fortsätta längre, jag vet inte vad som hände.Jag visste att man kunde dö om man fortsatte länge, kunde spy upp inälvorna och så. Jag vill leva och jag lixsom fick kontrollen tillbaka kändes det som, jag sköte mig på bup och gick upp i vikt jag följde dietistens råd och jag mådde bra för första gången på länge. Jag är inte stolt över vad jag gjort, och jag har gjort dt ngn gång sen jag slutade bara för att jag mått så jävla dåligt.

Mina vänner och familj har stöttat mig och jag älskar er väldigt mkt .       Jag vet faktiskt inte varför jag berättar allt det här men man ska vara ärlig i en blogg annars är det ingen idè eller hur?

aaaaaaj, min fot har somnat! helvete.'

haha, har inte hänt så mkt idag ;D vi skulle till stan men sen så orkade vi inte så vi tar nog torp i uddevalla, imorgon ist för i steunsund finns ju typ ingenting . Så vi åkte bara och handlade och så, köpte räkor, krabba och muslor som vi åt innan ikv <3 tänkte smaka på musslorna som pappa grillade men ångrade mej när jag såg hur slemigt dt såg ut ^^

Sen kom Patrik innan med, och när vi satt ute så sa han

- kolla en älgoch där stog lix en älg, en bit upp i skogen men ändå x) haha och den atog där i säkert 1 timma lix, var ute och kollade nu men nu var den borta :) sen nu ser vi på mordmissionen den danska tv - serien jävligt bra faktiskt! Sen tog jag med gitarren hit <3 så jag och patrik satt och spelade lite, har tänkt att börja på en kurs nu snart, men vet inte längre om jag bara övar in akorden & övar & övar så behövs egentligen ingen kurs lix :P haha men jag vet inte ^^

Dagens låt: chris brown - forever

Dagens dusch: imorse

Dagens frisyr: tofs

Dagens smink: inget :O

Dagens klädsel: korta mjukis shorts - långt linne + tröja

Dagens händelse: öh, älg?

Dagens planer: slappa

Dagens vill ha: sömn

Dagens saknad: mitt headsett som sandra har!

Dagens drog: muuuusiken

Dagens tråkigaste: ttttttableter

Dagens finaste: minnen

Dagens måste: just nuuu så vet jag inte

Dagens dricka: cola

Dagens köp: choklad

Dagens mat: skaldjur, macka typ

Dagens mående: glad, irriterad haha på jah ^^

Pusspuuuuuuuuuuuusss